"Man får inte låta studierna komma i vägen för sin skidåkning"
"Man kan ju variera skidåkningen med lite studier också"
/ Skidåkarstudenter på LTU

onsdag 11 januari 2017

En kille fick ett läskigt epilepsianfall i sittliften

Idag hände en sjuk grej.

Jag och en kille som heter Filip som jobbar här i Hemsedal var ute och åkte skidor. Vi satt i sittliften och plötsligt typ 200m innan slutet på sittliften. Så skriker folk från liften bakom utav panik. Ja titta bak och ba WTF?!?! Då hänger en person från liften dinglades och håller på att ramla ur liften där två personer bredvid håller i armar och kläder så hela magen och ryggen syns. Jag tänker hur fan kan man lyckas med det där. Jävla turist. Och några tankar går I huvudet typ "Jerry of the day" och "borde fan filma" men de har panik så jag skriker tillbaka HÅLL I!! HÅLL UT!!! VI ÄR SNART FRAMME!!! Medan jag skriker så verkade det slm att Filip redan var uppe med telefonen för att larma skidpatrullen. När jag och Filip kommer fram till kanten så skriker vi till liftpersonalen och de stannar liften. Jag tänker först att det är lugnt ni kan släppa nu för att personen är så nära kanten men de fortsätter skrika så vi tar av pss skidorna och springer utav helvete för att hjälpa personen ner. Då ser jag skidskolejackan och ba VAFAN! Nej nej nej nej nej vad fan har hänt!??!?!? Vi hjälper och tar emot honom och så ser jag att det är Fabian. Han är helt blå och svullen ansiktet, helt, medvetslös, och ser ut som att han har blivit strypt av sina egna kläder och hjälm i och med att han hängde så länge. Då kommer paniken. Vi lägger honom ner och jag lossar hans kläder så att han får luft. Och jag bara gråter samtidigt och säger fabbe nej nej fabbe fabbe håll ut håll ut och har typ panik. De två andra som höll i fabbe tar sig ner från liften och två andra random killar en bit bort springer mot oss och en av dom river upp hans kläder medan ja precis lossat och börjar göra HLR och lift personalen har radion med sig och har kontakt med patrullen och börja köra mun mot mun metoden och nu står jag där och ba vad fan ska jag göra för nu är det massa personer runt honom. Patrullen kom sedan och de börjar fråga om han har någon sjukdom men jag vet ingenting förutom att det är Fabian. Jag börjar hjälpa hans barn som gråter av panik ner från liften tillsammans med nåns pappa. De två som satt bredvid och höll i fabbe ligger bredvid och klappar honom på ryggen och försöker värma honom. Så jag springer till lifthuset och tar lite fleecetröjor och jackor för att värma honom för att han ligger med huden på snön.

Patrullen skötte allt men han fick inte tillbaka medvetandet förrän senare vilket var sjukt läskigt men han andades och när de fick reda på och berättade att han hade epilepsi vilket jag inte visste blev jag lugnare. och de tog ner honom så att han fick ta helikopter till sjukhuset.

Det var läskigt.

Men nu mår han bra.


Men tänk om det hade varit som vanligt att han hade suttit bredvid sina barn i skidskolan. De hade aldrig kunnat fånga honom. Det händer ju aldrig att några andra vuxna sitter bredvid när man har lektion med barn. Man sitter ju bredvid barnen. Tänk om det bara var en person som inte var stark nog att hålla i. Tänk om de inte hade hunnit reagera eller om de inte lyckades få tag på honom. Då hade han ramlat ur liften och gud vet vad som.kunde ha hänt då. Tänk om inte vi eller någon var i liften eller liftarna framför. Då hade han hängt där ännu längre. Tänk om det hände i mitten av lite  och hade hade hängt jättelänge.

Änglavakt.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar